Kategorier
växthuseffekt

Koldioxiden och växthuseffekten

Koldioxidens roll för uppvärmningen är oklar

Det är många faktorer förutom växthusgaserna som påverkar klimatet på jorden. De sedan länge kända faktorerna handlar om variationer i jordens rotation, variationer i jordbanan, jordaxelns lutning, förändringar i jordens magnetfält, havsströmmar och solens aktivitet för att bara nämna några.

Vattenånga är den växthusgas som strålningsmässigt helt överlägset påverkar atmosfärens temperaturbalans mest. Det är alltså inte koldioxiden. Rent strålningsfysikaliskt leder en fördubbling av halten koldioxid i atmosfären till en temperaturökning på cirka
en grad. När atmosfären värms upp av växthusgaser (vattenånga, koldioxid och metan) klarar den att hålla mer vattenånga. Detta anses leda till en förstärkning av växthuseffekten. Hur stor denna effekten är råder det lite olika meningar om, inte minst därför att högre vattenhalt kan ge en negativ feedback genom att det kan skapas fler moln som reflekterar tillbaka solljuset innan det når jordytan (högre albedo). Samtidigt är det just hypotesen om att koldioxiden påverkar betydligt mer än bara en grad vid en fördubbling av halten som har lett till alarmismen och rädslan för en klimatkris.

Observationerna visar på en mycket modest så kallad klimatkänslighet där den långsiktiga temperaturtrenden ligger på i storleksordningen +1,1 till +1,3 grader på 100 år. Modellerna som förutsätter en högre förstärkningseffekt från vattenångan visar på en högre trend. Om för-
stärkningseffekten från vattenånga, dvs. klimatkänsligheten är så låg som observationer från satellitmätningar indikerar så föreligger inget ”klimathot” baserat på en ökad koldioxidhalt i atmosfären.

Bilar som kör på en hektisk gata i staden på kvällen.  Bakljusen på bilarna lyser rött.
Kategorier
klimatförändringar växthuseffekt

Koldioxidhalten i atmosfären

VAD HÄNDER I ATMOSFÄREN NÄR MÄNGDEN VÄXTHUSGASER ÖKAR?

Detta är enklast att föreställa sig om koldioxidhalten plötsligt ändras. Låt oss anta att dagens koldioxidhalt ökar till det dubbla. Den ökade koldioxiden skulle då enligt alla beräkningar leda till att utstrålningen mot rymden minskade med 3,7 W/m2. Denna förändring skulle kunna uppfattas av ett mycket känsligt instrument på en vädersatellit, men knappast av någon människa. Jämfört med den inkommande strålningen som är 70 gånger starkare, är ett så litet bidrag knappast märkbart.

dimmigt himmel natur träd atmosfär skog

Men långsamt skulle denna extra uppvärmning höja jordens temperatur, eftersom den inkommande strålningen skulle vara större än den utgå- ende. Allt eftersom temperaturen höjdes skulle utstrålningen öka i enlighet med Stefan-Boltzmanns ekvation. Så länge koldioxiden finns kvar i luften skulle strålningen absorberas i atmosfären och efter en tid skulle en ny jämvikt infinna sig. Då skulle emellertid återstrålningen mot rymden ske från en högre höjd i atmosfären och den högre temperaturen vid jordytan bestå.

Orsaken till detta fenomen är att temperaturen i atmosfären sjunker med höjden, beroende på att antalet luftmolekyler och därmed kollisionerna mellan dem blir färre när lufttrycket sjunker. För varje kilometer uppåt blir det 6-10 °C kallare. Hur snabbt temperaturen sjunker beror på luftfuktigheten., eftersom den värmer upp luften när kondensations- värmen frisläpps vilket innebär att temperaturnedgången minskar ju högre upp man kommer.

Med större mängd växthusgaser i luften sker återstrålningen från en högre nivå med resultatet att jordytan blir varmare. Hade nu av någon anledning temperaturen varit densamma på alla nivåer skulle därför ingen temperaturökning inträffa.

Det motsatta händer om stoft från ett vulkanutbrott skulle reflektera mer av solstrålningen. Den enda skillnaden är att i verkligheten ökar mängden koldioxid och andra växthusgaser inte plötsligt utan gradvis, men på grund av den långa uppehållstiden för koldioxid i atmosfären är exemplet ändå relevant.

mate uruguay yerba mano paisaje landscape