HUR PÅVERKAR VATTENÅNGAN VÄXTHUSEFFEKTEN?

Modellberäkningar ger vid handen att de antropogena växthusgaserna påverkar vattenånga och moln på ett sådant sätt att växthuseffekten förstärks. När det gäller vattenångan visar genomgående beräkningar att effekten är positiv, medan effekten av moln är högst osäker eftersom moln också reflekterar solstrålning. Om de långlivade växthusgaserna höjer temperaturen, så kan luften innehålla mer vattenånga. Detta har varit känt sedan mitten av 180o-talet och går under namnet Clausius-Clapeyrons lag efter de två fysikerna Rudolf Clausius och Benoît Paul Émile Clapeyron (ett fint exempel på tysk-franskt samarbete). Lagen bestämmer till exempel hur mycket vattenånga det kan finnas i luften vid en viss temperatur. Stiger vattenångan över den gränsen kondenserar vattenångan och överskottet fälls ut som nederbörd.

landskap natur gräs horisont moln plantor

Är luftens temperatur +30 °C kan luften innehålla drygt sju gånger mer vattenånga än vid o °C. Luftens förmåga att hålla fuktighet påverkar dessutom jordens nederbördssystem på ett avgörande sätt. Eftersom vattenånga är en kraftfull växthusgas finns det en principiell risk för en allvarlig positiv feedback.

Processen kan då löpa som följer:
Koldioxiden höjer temperaturen som kan innehålla mer vattenånga. Den extra vattenångan höjer luften därigenom tens temperatur ytterligare, och luftens temperatur ytterligare, och luften kan i sin tur hålla ännu mer vattenånga och så vidare.

Nu finns det återställande faktorer som innebär att havet till slut inte kan dunsta bort. Enligt beräkningar som gjorts är inte solstrålningen kraftig nog för att driva fram en sådan klimatkatastrof som man kallar ett runaway-climate. Hur varmt det kan bli om mängden växthusgaser bara fortsätter att öka vet emellertid ingen med säkerhet. Fortsätter växthusgaserna att öka obehindrat i hundratals år visar beräkningar att stora delar av jorden blir obeboeliga för människor.

Sådana beräkningar måste dock tas med stor skepsis. Klimatmodellerna har inte kunnat valideras för sådana extrema situationer. Inte heller finns det något belägg från tidigare perioder med höga koldioxidkoncentrationer i jordens historia att en högre temperatur hotade det biologiska livet.

sol hav moln ljus himmel dagtid

Planeten Venus kan möjligen ha genomgått en runaway katastrof, där tillgängligt vatten avdunstat varefter vattenångan splittrats i syre och väte. Vätet har sedan försvunnit ut i rymden och syret förenats med kol och bildat koldioxid. Venusatmosfären består nu nästan enbart av koldioxid, och växthuseffekten har en helvetisk temperatur som är hög nog att smälta metaller som bly och tenn. Detta öde drabbade till exempel den första sovjetiska Venuslandaren 1966.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.